Hallojj sk0ojj

Här kommer bilder från helgen

                  Emily tog VÄRLDENS fulaste bild på MIG nä jag sov    :O Fifaan vad ful den är! Den ser inte ens ut som mig ... :s

hejj!

Var hos mamma på söndag så då skrev jag inge. Men jag hoppade barbacka med Zazu. Det märks att han gillar att hoppa för han brukar lägga till några extra bockningar när vi har hoppar hindret. Tillslut hamnade jag på halsen :P

Sen löshoppa vi lite med kungen och tog ut honom på en lliten galopp ! Det var svårt att hänga med. Han är dubbelt så snabb som jag är. Men han tyckte det var sååå himla roligt för han la till några extra bakutisar han oxå :P

Sitter och tröökar nu ! :,( Nån som vill va idag ?

Men ialf så fick vi ( jag och Hanna ) skäll av Sussie idag. Vi satt och städade våra låder vilket tog ganska lång tid och sen hann vi inte jobba så mke så Sussie skällde ut oss. Men asså  jag hinner fortfarande för typ hela planeringen är klar nästan och det e bara måndag ! :P

-men det kommer lite bilder snart

orkar inte lägga ut dagens djur idag :P

  Tjohoo !

Har sovit hos Amanda i natt :D Vi gick och la oss vid halv 2 typ. titttade på lite newmoon bella oh jag, eftersom Amanda var så himla trött  och gick oh la sig.

Nu ska vi hämta lite frukost och sen hittar vi väll på ¨nått kul..

bilderna kommer lite senare :P

hungriga kramar // £llaa <3

hejjhejj !

ska sova nu.Amanda sover redan. hon gick oh la dig typ 11 :O

jag och Bella har tittat på film. Hon ska oxå sova här. Vi tittade på New moon och nu ska jag göra mig i ordning

-bilderna kommer nog inte förnst på måndag :P

hehe !

herrååå

Hejj hejj :D

sitter hos Amanda nu :) Vi ska snart ut.. Hon har en annan kompis som heter Emma :P

Funnyyyy ! :D Lägger ut bilderna sen. :PPPPPPPP

Amanda leker med min mobil.. AHAHAHAHAH !! Hon lyssnar på Sean bannan gott nytt jul :P  LOLLZ ! <3

hehehe

ses, bloggr mer sen :P

'ska till amanda nu :D herrååå

En vecka i september 2006 var Pollux-redaktörerna från sju olika länder på möte i Spanien. På ödetomten intill konferenshuset gick en häst som inte alls hade det bra. Jannica fick syn på henne på måndagen. På fredagen köpte Pollux henne!!! Här kan du läsa hur det gick till när Pollux räddade Chica – en berättelse som tagen ur en Polluxbok!

Måndag: Jannica får syn på en häst
I morse flög vi ner hit till Nueva Andalusia i södra Spanien, för en veckas möte med alla andra Pollux-redaktörer. (Vi träffas varje år för att hitta på kul saker till våra hästklubbar.) Framme i konferenshuset ställde vi in våra väskor på rummen och gick sedan ut på terrassen för att titta på utsikten. Havet, bergen, en massa fina hus – och en häst, på ödetomten alldeles intill! Min första tanke var så klart: ”Åh, en häst! Den måste vi gå ner och hälsa på!” Men snart dök nästa tanke upp: ”Men fy, vad den ser mager ut … och den ser ut att vara fastbunden …”

Tisdag: Hästen är vanvårdad!
Gick ut på terrassen i morse igen. Hästen stod kvar på samma ställe som igår – i stekande sol – och den nickade våldsamt med huvudet hela tiden. Ikväll gick vi ner och tittade lite närmre på hästen. Vi gick inte innanför stängslet – dels vet vi inte om vi får lov, dels känner vi ju inte hästen. Men vi kom tillräckligt nära för att se att den är hemskt mager. Höftbenen sticker ut, länden är alldeles insjunken och alla revbenen syns! Usch, det här känns inte alls bra!

Onsdag:  Vi måste göra något
I morse hade alla fått upp ögonen för den stackars hästen. Vi kom överens om att vi skulle försöka få tag i ägaren och säga till honom att ta hand om sin häst! Vår konferensvärdinna pratade med ägaren, Fransisco, och han sa att vi gärna fick gå in i inhägnaden och mata hästen. Vid lunchtid var Fransisco där och gav hästen längre rep och lite torrt, vitt bröd att äta. Men han varken klappade eller pratade med den. Så ikväll samlade vi på oss all ”hästmat” vi kom över och traskade ner till hästen. Med oss hade vi äpplen, en honungsmelon, mörkt bröd och müsli samt flera litersflaskor med vatten. Vi fick ta oss in genom ett hål i stängslet. Och vilken fruktansvärd syn som mötte oss där! Hästen är så mager och har inget bete alls! Den har dessutom mugg och två otäcka sår – ett på nosryggen och ett på höger bakben. Såret på benet har hon fått av repet. Det stackars stoet verkar ha tappat livsgnistan helt och vi kunde knappt hålla tårarna tillbaka! Hundratals flugor sitter i alla hennes sår och hon försöker tappert att bli av med dem, speciellt de som sitter i det djupa såret på nosryggen. På den lilla yta där hästen står låg massor med skräp: järnrör, rostig ståltråd, gamla sprayburkar, plastflaskor och massor med krossat glas! Vi tog bort så mycket vi kunde och gav sedan hästen mat. Oj, vad den åt! Helst müsli och gärna honungsmelon! En döv man, som jobbar på handelsträdgården intill, fyllde på rent vatten i en grön tunna som någon ställt dit. Med tecken och gester förklarade han också att hästen aldrig blir riden eller klappad och att den får ytterst lite mat. På marken intill vattentunnan låg det gammalt vitt bröd! När vi kom tillbaka till huset hade vi bestämt oss – vi måste rädda den här hästen!

Torsdag: Kan vi köpa hästen?
Efter dagens möten undersökte vi möjligheterna att köpa hästen. Vi fick först och främst veta att Francisco, hästens oduglige ägare, kan tänka sig att sälja henne. Men han vill ha 3 000 euro för henne. Det är cirka 27 600 kronor och hutlöst mycket pengar för en häst i så dåligt skick! Men vi gav inte upp för det. Den norska redaktören känner en dansk kvinna som bor i Spanien, och som haft hästar. Hon kunde tyvärr inte ta emot ”vår” häst, men tipsade om ett ställe en bit från Torrevieja i sydöstra Spanien. Det heter El Rancho och drivs av Inga-Lill och Bo, som båda är svenskar. Hit kan man resa för att koppla av och simma i jättepoolen, dansa linedance, vara med på uteritter och rida lektioner för Leif Karlsson, en mycket duktig ryttare. Vi gick in på El Ranchos hemsida och var snart eniga om att stället verkar jättebra! Hästarna har stora boxar med var sin liten rasthage, men går för det mesta tillsammans ute i stora paddockar. Bettan ringde genast till El Rancho och visst var Bo och Ingalill intresserade av att hjälpa oss! Hurra!!! Ikväll fick vi också tag i en veterinär.

Fredag:  Veterinärbesök och förhandling
Veterinären kom i morse – en underbar man från Irland; lugn, vänlig, intelligent och med mycket gott handlag. Hans första kommentar var: ”Den här hästen svälter!” Ägaren hade visst varit hos henne igår kväll och sprayat såren med silverfärgat aluminiumspray. Okej, enligt veterinären, men inte lika bra som det blå sårspray han själv använde idag – det ska dessutom hålla flugorna borta. Men tyvärr verkar det som om de käkar upp sprayet och sedan återvänder tillbaka in i det öppna såret på nosryggen. De är vidriga och de plågar henne! Stoet har dessutom feber! Såret på hennes bakben är inflammerat och det är rejält svullet runt om. Och detta för att hon skurit sig på ägarens dumma rep! Veterinären gav henne en spruta med antibiotika. Strax innan lunch kom Francisco till vårt konferenshus – för nu var det bestämt: vi skulle köpa hans häst, om vi kom överens om priset! Chefen skötte förstås förhandlingen, men hjälp så nervösa alla vi andra var! Tänk om de inte kom överens! Men allt gick bra och nu tillhör det lilla stoet Pollux, vilket vi är så glada för. Vi kan inte rädda alla hästar som far illa, men en är bättre än ingen! Det är nästan som om  Angelica från ”Hästarnas Ängel” håller sin beskyddande hand över Chica och oss! Det visade sig att Francisco inte ens vet vad hästen heter. Han har bara kallat henne cavallio – det spanska ordet för häst. Så idag har vi döpt henne till Chica. Det betyder ”söt, liten flicka” och det är precis vad hon är! Runt 160 cm hög, gissningsvis delvis P.R.E (andalusier) och med ett sagolikt vackert huvud! Hon är mellan 10 och 14 år. Åldern är svår att avgöra då hennes tänder är slitna efter all jord och småsten hon fått i sig när hon ätit av det vita brödet. Om ett par månader när hon ätit upp sig och fått lite hull kommer hon att vara mycket fin. Och om ytterligare några månader, när hon också satt lite muskler, kommer hon att vara en riktig skönhet! Det ser vi verkligen fram emot! Chefen kom idag även överens med Francisco om att han skulle släppa Chica lös i ”hagen” och ge henne mat tills hon flyttar.

Lördag: Chica är redan piggare!
Veterinären var här i morse igen. Han sprayade Chicas sår på nytt och gav henne en till spruta. Hennes temp har redan sjunkit, svullnaden i bakbenet har börjat gå ner och hon är mycket piggare! Tidigare har hon varit hängig och knappt orkat lyfta huvudet, men idag är hon mycket mer alert. Underbart! Enligt veterinären hade såret på Chicas bakben orsakat blodförgiftning om max två dagar och då hade hon varit döende! Efter veterinärbesöket handlade vi mer müsli och morötter. Sedan körde vi direkt tillbaka till Chica, som kom och mötte oss med vaken blick och spetsade öron.

Söndag: Hej då Chica!
Idag måste vi sorgligt nog säga hejdå till Chica. Hon kom som vanligt och mötte oss – lika vänlig och hungrig som förut. Vi höll henne sällskap medan hon ivrigt mumsade i sig både müslin och morötterna. Sedan kramade vi om henne ordentligt och var tyvärr tvungna att gå. Den här gången följde hon oss inte till hålet i stängslet – det var som om hon förstod att vi inte kommer att ses på ett tag. Men Chica får det bra nu. Imorgon och på onsdag kommer veterinären och tittar till henne igen. Och på torsdag kommer Bo och Ingalill körande de dryga 50 milen från Torrevieja – för att hämta henne till ett bättre liv.

Hästar i Spanien
Den norska redaktören Randi-Tone Overskeid bodde i slutet av 1990-talet ett år i Spanien. Den irländske veterinären David Hyde bor och arbetar där idag. De säger båda samma sak om hästhållningen i landet: ”I Spanien har man inte häst på samma vis som i till exempel Sverige. I Spanien är en man som äger en häst ’finare’ än en man utan häst. Dessvärre betyder inte det att mannen som köper en häst, kan något om hästar – eller ens att han tycker om dem! Men alla hästar i Spanien råkar naturligtvis inte ut för den här typen av ägare. Även i Spanien finns det många människor som älskar hästar och vet precis hur man tar hand om dem.”
Vi behöver heller inte ens gå utanför Sveriges gränser för att hitta vanvårdade hästar …